Arkiv för kategorin ‘Allmänt om graviditeten’

Ja idag är det bara en vecka kvar till BF. EN vecka. Fan vad tiden går fort!
Känns som om det var igår vi fick det där plusset på stickan.

Och som mestadels av de senaste veckorna har jag fruktansvärt ont idag. Sammandragningar/Förvärkar som fan och riktigt ont i mina höfter som går upp i svanken. Inte fullt så underbart..

Sen att älsk har gått och blivit sjuk igen gör ingenting bättre. Jag vet hur det är att vara sjuk, man känner sig så ynklig och orkar knappt någonting. Så det kan nog bli en toppen dag idag (se ironin) hoppas att det blir bättre så att någonting blir gjort här idag!

Ja då har man klarat av den där hemska nålen igen då. Är så hemskt nålrädd så att när jag satt där inne på MVC och såg när hon tog fram nålen, ja då började illamåendet komma och yrseln. Hur fan kan man vara så hemskt rädd för nålar tänker ni säkert. Har dock inget bra svar på den frågan utan har alltid varit det. Men har lärt mig att leva med rädslan på något sätt, för vissa saker måste man ju göra..

Iaf så tog dom ett prov som ska visa hur mitt blodsocker har legat bakåt i tiden och på så sätt komma fram till om jag har graviditetsdiabetes eller inte. Provsvaren kommer dock inte förens tidigast fredag och då har man ju redan hunnit gå in i vecka 40. Lite knepigt det där, alltså med hur fan dom tänker.  Men iaf, hon tog även ett blodsocker så man kunde se hur det låg idag och det låg fint inga konstigheter alls
Skönt! men nu är det bara vänta på resten.

Hon ville även kolla hjärtljuden på bebis och det lät också toppen låg runt 156 ♥

Så nu väntar vi bara tills på fredag då jag har kontroll igen. Men jag hoppas ju naturligtvis att lillan bestämmer sig för att titta ut tidigare. Senast på BF dagen

Nu ska jag lägga Minna för sin vilostund sen efter det blir det lite mat med mer tänkte jag.

Nu på morgonen ringde min BM upp mig och hade lite dåliga nyheter.
Känns som om det är vardagsmat numer. Så fick en ”akuttid” till motala. Ska vara där imorgon.

Känner att jag inte vill att vem som helst ska läsa om detta. Så jag tänkte skriva ett skyddat inlägg om detta.
Vill ni läsa? Ja då klickar ni på kontakt och lösenord i min meny och skickar en förfrågan. Dem som inte lämnar bloggadress godkänns INTE.

Idag blir det nog inte många ord skrivna i denna blogg. Och så kan det ju vara ibland. Man har inte ork eller tid. Precis som jag har nu.
Har städning och matlagning och ta hand om mina sjuklingar. (Minna är värst)

Sen att man är sjukt trött hjälper inget, men man får bita i det sura äpplet för allt detta måste ju ändå göras hur man än mår.

Hade tid på mvc idag och det gick väl lite sådär. Ni som följt min blogg genom denna graviditet vet att mitt sockervärde har hoppat lite upp och ner. Senast så låg det jätte bra men denna gång så låg det inte alls bra. Jävligt irriterande och frustrerande. Så min BM skulle rådgöra med en läkare om jag skulle få en tid till diabetesmottagningen eller om det inte behövdes. Jag orkar inte det här också. Känns som om det mesta gå emot mig för tillfället.
Och på det så trodde hon att jag fått urinvägsinfektion. Så en sån odling skulle hon skicka iväg med. *suck*
Nu börjar jag bli väldigt trött på att vara gravid, vill att lillan ska komma ut fortare än kvickt så jag slipper all den här skiten.

Sen mätte hon ju och så med.

Sf – 36
Hjärtljud -  runt 140

Magen har alltså växt från 32 cm till 36 cm sen vecka 34.

———————-

Nä nu till städning och mat!

Ja valrossen är mitt nya smeknamn (enligt mig själv iaf). Känner mig inte alls smidig och lätt längre utan bara tjock och oattraktiv.
Men inte ska man sitta och deppa över detta heller. (Eller jo lite tänker jag).

Nu ska jag däremot slita med mig en film från hyllan och slänga mig i sängen. Har förvärkar som fan. Hoppas på att sova gott inatt och ingen halsbränna tack!

*snark* natti!

Åkte in till förlossningen igår då jag inte stod ut längre. Kom in vid 10 tiden. Satte mig ner och väntade. Och där började det..

45 minuter senare fick jag komma in till ett rum, äntligen tänkte jag, nu så kommer jag inte ha ont längre.
Bullshit! Kom in där, fick lämna kiss i en mugg. Sköterskan gick ut och sa jag kommer snart tillbaka. Det gick 20 min, 45 min och till och med en TIMME!. Hon kommer tillbaka och säger: Det där tog visst lite längre tid. Nähä? tänkte jag men mm:ade och nickade.

Hon förbereder ett CTG och jag säger till att jag inte har hon där utan att jag har ont i revbenen och sen i hela ryggen. Hon säger att man måste göra ett sånt oavsett. Okej fine, jag lägger mig ner men säger till att jag inte klarar av att ligga för länge så då det gör fruktansvärt ont. Hon nickar och det ser ut som hon förstår mig. Säger att jag ska ligga en kvart så kommer hon tillbaka.
Jag ligger där och väntar, sängen är för liten mina ben får inte plats jag sitter som en ihoptryckt korv. Efter 10 min börjar det göra ont som tusan i ryggen. Jag försöker sätta mig på ett bättre sätt utan resultat.

Det blir värre och värre, och när hon kommer efter en halvtimme så sitter jag där med tårar i ögonen. Hon säger att det ser bra ut och en läkare kommer snart, med snäsig röst. Jag slänger ur mig ett Ja okej med lite arg röst. Fortfarande tårar i ögonen.
Jag gick och satte mig i stolen istället för sängen och väntade på läkaren. Fick vänta 20 min. Hon kom in och presenterade sig, hon var en surfitta. Jippie tänkte jag.

Hon frågade vart jag hade ont, jag berättade. Hon klämde och kände och lyssnade på hjärta och lungor. Jag funderade för mig själv om detta verkligen var nödvändigt.

Hon säger att allt låter och ser bra ut. Men hon tycker att jag borde röntgas. Jag säger att jag vill ah värktabletter för jag klarar inte smärtan. Hon säger: tror du verkligen att du behöver det? JAA säger jag, jag kan ju för fan knappt sitta, stå eller ligga. Knappt äta för det gör också ont!
Hon säger att vi får se efter röntgen.

Jag blir bara ledsen..
Hon går ut och säger att jag måste stanna på rummet. Jag sätter mig ner. IGEN. Jag tar tag i en SE&HÖR tidning och sitter ner och läser, och läser. Jag får ont, och sen ondare.
Sitter i en timme till och väntar. Sen kommer sköterskan igen, säger att röntgen blir vid 18.00 ungefär. Klockan är nu ca 13.00
Tårarna sprutar och jag säger nej, jag går hem nu. Jag får panik. För jag fick panik. Panik av att sitta och ha ont och inte få några värktabletter och att sitta ensam på ett sjukhus i flera hundra timmar. Jag vägrade. Jag säger att inget händer här så jag SKA gå hem. Hon är skit tjurig och säger: Men vi har faktiskt andra prioriteringar.
Jag gråter bara och säger att jag drar nu. Men tänker att är inte jag en prioritering? Har haft konstant värk i två veckor. Inga värktabletter får jag och jag får bara vänta.

Hon säger att hon måste prata med läkaren först. Hon kommer tillbaka och säger att vi kan inte tvinga dig att vara kvar. Nää säger jag och går.  Panik i hela kroppen, tårarna sprutar och jag vill bara hem till min älskling och slänga mig i hans famn. Går ut sätter mig pratar med älsklingen och det känns lite bättre. Går och köper en biljett till bussen och åker till stationen för att sen kunna åka hem med tåget. Är hemma vid halv 4.

Jag var helt slut mentalt, men jag har tur att jag har en sån underbar sambo som jag har annars skulle jag aldrig klarat mig.. ♥

Jag står inte ut längre, jag har så himla ont. Jag avlider.
Så nu drar jag till förlossningen. Får se vad dom har för dom till mig..

Har hopplöst försökt att ta mig ett bad så att värken går över men helt förgäves tyvärr. Så nu ger jag upp.
Jag ska ta mig alvedon och sen mackor och slänga mig i säng och kolla på en film.

Fan att det ska vara såhär. Börjar bli jävligt less på att ha så ont så man gråter varje dag
Och det är ju synd om resten av familjen med, dom blir ju lidande av att jag har ont med såklart. Önskar atrt det fanns något jag kunde göra. Men har pratat med BM och hon sa ”det går väl över så småningom” har även ringt sjukvårdsupplysningen dom kun de inget annat göra än att hänvisa till förlossningen och dom på förlossningen tyckte att det inte var deras problem utan tyckte jag skulle gå till vårdcentralen.

Ja ledsen blir man när det inte finns en endaste själ som kan hjälpa till..
Men men jag får väl hålla mina tummar och tår på att det går över snart..

Har fortfarande ont och jag antar att jag inte kommer att komma ifrån det. Men det är värst på nätterna.
När jag går och lägger mig har jag ont men jag somnar. Men sen vaknar jag och det slår aldrig fel. Jag får så in i helvete ont rent ut sagt att jag gråter. Det är en mardröm detta. Och sen klara 6 veckor till det är ett helt mysterium.

Idag känns det dock bättre för stunden. För jag har kunnat diska upp och göra i ordning i köket. Men vet inte om jag klarar mer än så. Tur att älsk är hemma säger jag bara.
Och när ny vecka kommer och han inte jobbar hemifrån längre, kan det bli problem. Hoppas att det blir mycket bättre tills måndag..

Trots bättre morgon så sov jag fruktansvärt inatt. Jätte ont och sen Minna ville absolut inte sova. Vid fyra så drog jag upp henne och tog henne till våran säng. Hon slocknade på en gång. Men jag kunde inte ligga alls på den lilla biten av sängen som var kvar då Minna älskar att ta plats

Så jag vände mig om och sov med huvudet vid fotändan. Hon sov till halv 7 sen så var det bra. Och nu springer hon fram och tillbaka genom vardagsrummet och pillar med allt som kommer i hennes väg

Ella sitter i soffan och kikar på Vi på saltkråkan.
Jag ska med inta soffläge nu.

Faan. Det här är inte roligt längre. Jag kan inte sitta och jag kan inte stå jag kan knappt ligga utan att tjuta ihjäl mig.
Det värker överallt i bäckenet, i ryggen, i svanskotan, i revbenen och det hugger. Varför? Varför allt på samma gång?
Jag orkar inte ha ont, jag vill inte ha ont.

Minst 6 veckor kvar av smärta. Jippie! Fan vad bitter jag känner mig just nu. Men jag har haft foglossning sen vecka 12 och illamående sen vecka 8 (med paus från vecka 19-22), förvärkar sen vecka 19 och halsbränna hela tiden. Och jag får vara bitter, det är min blogg. Läs om ni vill, jag tvingar ingen. Ingen har rätt att gnälla på vad jag skriver i min blogg. Just för att det är min blogg, MIN inte DIN.

Dagen började stressigt.. Barnen var sjövilda och jag fick springa efter som en galning. Grät, ooja det gjorde jag.
Vid 12 snåret ringde dom på MVC upp mig efter att ha jagat dom ett bra tag och jag fick en tid på en gång.. I Motala.
Var bara att slänga på sig kläder fort som fan och kuta till bussen för att hinna.

Jag hann som tur var, men resan fick mig att inse att jag hatar att åka buss dit, vägen är hemsk och busschaufförerna kör inte sakta, så jag fick sitta och fokusera på andningen så att jag inte skulle kräkas ner alla pensionärer som satt över hela bussen. Det gick bra. Hade vatten med mig med och det var tur!

Väl framme och inne hos barnmorskan så fick jag goda besked från både höger och vänster.

Viktuppgång sedan inskrivning: +4kg.  (tror det blev något fel där, känner mig betydligt tjockare och ser mig som det med).
SF – mått: 32
Hjärtljud: 145
Blodvärdena såg bra ut fast jag inte kunnat äta järntabletterna.
Och sockret såg med bra ut. En klapp på axeln nu Camilla.

Dock så undrar jag när dom dåliga nyheterna kommer.. Med så goda besked kommer det ALLTID något dåligt.

Nu ska jag.. ehm ja. Inte sitta mer vid datorn. I’m in pain.
Hoppas att det går över tills imorgon då fotografen kommer hit och vi ska hem till mamma..

Magbilder kommer imorgon. Pallar inte alls just nu.